PACK! teknik
Pack! är inspelad med minsta möjliga tekniska utrustning. Saker som inte kan fixas med hammare eller gaffa är nämligen inte att lita på. Två enkla hemvideokameror, en dator för klippning och redigering, samt två synthar och en portastudio var det enda vi inte klarade oss utan. Allt annat är ordnat med mekanik och kreativitet.
En kamera stödd av skumgummi i en cykelkorg, vilken satts fast med spännband runt bildörren är en av de kreativa lösningarna signerade Niclas Eriksson och Martin Hagnell. En lerpenis med vidhängande slang genom vilken man blåser en blandning av mörk sirap, karamellfärg och vatten är ett av Oskar Ståhlbergs bidrag till specialeffekterna. Tre identiska järnrör, varav ett med kork i ena ändan, och ett i målad plast erbjöd skådespelarna mildare smärta. Bensindränkt skumgummi på takplåt och tjärpapp gav önskade lågor och rökbildning osv.
Vem behöver liftar, ramper, vagnar och liknande, när man kan tvinga upp två kameramän samtidigt på en gammal herrcykel? Att se Niclas Eriksson och Martin Hagnell komma vinglande i lösgruset på en gropig skogsväg i ett försök att filma en springande Sara Ingmar, det var en syn för gudar. I slyn där Sara skulle springa fanns det en liten gata, vilken var lagom lång. Trodde vi. Men då Martin och Niclas kom slirande och skumpande i knapp styrfart på vägen, för full hals skrikande motsägelsefulla order till Sara och svordomar till varandra, samtidigt som de försökte filma, så förlängdes hennes löpsträcka avsevärt. Tät sly, brännässlor och tillsynes oforceringsbara snår föll offer för Saras skoningslösa kängor och bara vader. Trots flertalet spektakulära cykelvurpor förblev kamerorna intakta, och stackars Saras blödande ben fick springa långt den dagen. Givetvis kunde inget av det som filmades användas, men det är av underordnad betydelse.